Min pappa och fenomenet Candycrush

Nu ska jag berätta en historia för er om min käre far.

För en sisådär två-tre veckor sedan så fick min pappa upp ögonen för mobilspelet Candycrush.
Sedan dess har han ringt mig minst en gång om dagen för att utbyta åsikter om levels, olika godissorter och hur arg han är på det. Men trots åtskilliga utbrott har han nu levlat sig upp till 35 och behöver då biljetter från facebookkompisar för att komma vidare.
Problem. Pappa har inte facebook.
Om ni någonsin hört uttrycket: Det går inte att lära gamla hundar att sitta.
Jag kan personligen intyga att det stämmer.

Nåväl, jag fick hjälpa den gamle räven att fixa allt. Sen går jag in på min facebook och ser det här:

 

Ni vet ju hur det kan stå typ Vad händer, Hanna? i statusraden?

Jag dör ju lite inombords och ringer pappa. Efter att ha förklarat i typ fem minuter vad en status är så trillar polletten ner. Han uppdaterar igen. Fruktansvärt nöjd bör dessutom tilläggas.

Jag vet inte om jag ska se det som framgång, men jag lämnar det därhän.
Pappa är glad för han kan spela candycrush och då är jag glad!