Träffade Katarina Timglas som jag spelade med för några år sedan, Henke Cedergren min gamla coach och Linn Rickmo som gör succé i Brynäs första backpar! Så himla roligt att träffa folk som man känner och känns "hemma" på nått sätt.
Ser fram emot att möte AIK (och komma hem till Stockholm). Har man spelat med varandra i typ 6 år så blir de ens andra familj, det kommer man inte ifrån!
Har blivit mobbad hela helgen för min stockholmska. Två tjejer hade en diskussion om vem av dom som pratade mest bonnigt. Och jag var tvungen att flika. Så jag sa att alla i det här laget pratar som bönder! "Typiskt stockholmare, ni tror att ni är störst, bäst och vackrast!" Eh ja? Frågor på det?
Så nu får man höra "hej hej! Jag heter Hanna och jag kommer från Stockholm!" stup i kvarten.
Hade jag vart från Grästorp (förlåt men hahhahaa) då hade jag nog också varit avundsjuk.
Tar verkligen inte illa vid mig, skratta bäst som skrattar sist!
Jag är inte sugen på godis, vilket ni som känner mig kan säga är stort! Men jag skulle aldrig säga nej till en Ben&Jerry HalfBaked.
I'm on the pursuit of happiness and I know that everything
shining ain't always gonna be gold.
Vi åkte förbi Stockholm på vägen hem. Känslan av att va så nära men ändå så långt bort är jobbig,
Men jag fick halva bussen att vinka när vi åkte förbi Rotebro! Vinst
Henlängtan är en jobbig längtan, det kan nog de flesta av oss skriva under på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar