måndag 8 oktober 2012

En dåres försvarstal

Igår när jag var ute på promenad blev jag "stoppad" av en söndagsmotionär.
'Fan det var nära igår! 2-1 blev det va?'
'Nä vi förlorade med 4-2'
Och där stod vi och diskuterade matchen och kommande säsong i ytterligare fem minuter!

Det hade, sanna mina ord, ALDRIG hänt hemma i Stockholm!

Och som grädde på moset så fick jag ett samtal idag från en tidning här i Jönköping. Han ville träffa mig för att snacka lite och ta lite bilder!
Han ville prata om mig! Vem är jag liksom? Jag har ju aldrig gjort några A-landskamper, inte gjort märkvärdigt många mål nån säsong, jag är ju bara jag! Hanna från Sollentuna som på sin fritid tycker om att spela hockey!
Men det är väl ingen bid deal tycker väl du, att dom ringer från nån lokalblaska och vill ta en bild.
Jo för när man har nött bänk i 4 år, lagt ner 20 timmar i veckan de senaste 6 åren och lämnat sin comfort zone för att spela hockey i en annan stad.
Då är det en big deal, inte för dig kanske, men det är en big deal för mig.

Varje gång man blir stoppad av nån som vill diskutera matchen, blir det lite lättare att dra på sig träningskläderna.

Detta, mina damer och herrar, är dagens sanning!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar